Viktig å vite før du annskaffer deg marsvin
linker til dansk marsvinklubbs hjemmeside hvor jeg synes det finnes mye nytting informasjon og gode råd:
Kjønn
Kjønnet til en hunner formet som en Y og ser slik ut:
(marsvinet på bilde er 3 dager gammel)
Bildene er lånt fra Brulles oppdrett
Kjønnet til gutten ser ut som en I med prikk over:
(marsvinet på bilde er 3 dager gammel)
Hanner sammen?
Marsvin er sosiale dyr og trives best i flokk. I Sverige er det ifølge dyreværnsloven forbudt å holde marsvin alene. To hanner kan normalt sett gå like godt sammen som to hunner. Det er en alminnelig misforstålelse at hanner lukter mer enn hunner. Det er riktig at hanner har en kjærtel som kan lukte litt, men det er normal sett kun når de går sammen med en hunn (som er i brunst) det kan være litt ekstra lukt fra dem -og kun den korte tiden de viser hvor "mandige" de er. Det er mest marsvinets urin som kan lukte og maten dems, da spesiellt høyet hvis man ikke skifter ofte nok på buret, hvilket man bør gjøre en til flere ganger i løpet av uken avhengig av burstørrelse, temperatur og hvor mange dyr som bor sammen.
Hanner er generelt mere nyskjerrige og mer livlige enn hunner (som generelt er mer sky). Velger man å ha to hanner sammen er et et par ting man må tenke på for at det skal bli velykket.
Ett par kullbrødre, eller et par hanunger fra samme oppdrett går nesten alltid godt sammen. De kjenner hverandre og behøver ikke å sette rangorden først.
Har man ett eldre marsvin kan man godt sette en yngre han inn til han. Den yngste hannen skal være under ti uker gammel når de settes sammen. Den lille hannen vil overgi seg med det samme og det vil ikke oppstå kamp. Den eldre hannen vil starte med å jakte den lille rundt og parre seg med han. Dette varer kun i kort tid, hvor de senere vil falle i ro og nyte hverandre selskap.
Det er normalt at hannene tøffer seg for hverandre -slik som hunner også kan gjøre. Men det er ingen grunn til å bekymre seg så lenge det ikke fører til blodig slossing.
Det må ikke være hunner i samme bur. Det vil garantert føre til slosskamp.
Hvis man tar den ene hannen ut og bruker han i avel, er det ikke sikkert han vil godta sin venn noe mer.
Man bør heller ikke skille hannene fra hverandre over lengre tid, for så kan det være de må finne ut av rangen på nytt.
Jeg pleier selv å sette unge hanner sammen med mine avelshanner, hvis de ikke blir brukt i en periode. Dette foregår nesten alltid helt problemfritt.
Det nytter ikke å kastrere hannene, da de IKKE endrer adferd etter en kastrering.
Burløsninger
NB! Man bør IKKE bruke kattesand som underlag i marsvin burene, heller ikke i doene dems om de har det. Kattesand virker på den måten at det skal trekke opp mest mulig fuktighet, skulle dette komme i magen til marsvina kan de få store problemer.
Trykk på den hvite teksten for å se mer
Glassbur
Ryddig og pent
Nina`s glassbur med fleece underlag
Nusse`s glassbur med spon
Hjemmelagede burhyller og bur
Smarte og fine løsninger
Akita`s Marsvinoppdrett
Skjærvikens Marsvinoppdrett
Eivind sitt hjemmelaget bur
Linda sitt hjemmelaget bur
Cube bur
Lettvindt og god plass
Stine sin cubeløsning
Linda sin cubeløsning
Ikea skapreoler
Smart utnytting av plassen og lett å holde rent
Bakkeli Marsvinoppdrett
Wonder`s Marsvinoppdrett
Binger
For de som har en romslig kjeller eller stall
Lykkeboden`s Marsvinoppdrett
Teeq Marsvinoppdrett
Vanlige bur
140x70 cm ett ypperlig bur hvor man får god plass til hus og leker
Slik bor mine marsvin
Klargjøring av marsvinet til pet utstilling
Når man skal stille marsvinet i kjæledyrs klassen (pet) så er det viktigste at marsvinet er frisk og rask og i god kondisjon, deretter teller temperamentet og hvor flink du har vært til å stelle med det før det skal stilles ut.
Med god kondisjon mener man at marsvinet ikke er for tynn eller tykk, og at kroppen er i god stand. Ett marsvin som har fått lov til å trimme/bevege seg fritt på gulvet eller i hagen på sommern og har stor og god plass i buret sitt er en kjempe fordel, da vil den få bedre kondisjon enn ett som ikke har fått muligheten til det. Ett marsvin som får riktig kosthold vil også vises på kroppen og pelsen dens. Pelsen vil få mer glans og øynene vil være klare og se friske ut.
Temperamentet vil si hvordan marsvinet oppfører seg, har du vært flink til å bruke tid sammen med marsvinet, vil det bli tammere og tryggere, det er en fordel at den er snill og vennlig. Marsvin som viser seg på en nyskjerrig måte, er pratsomme og sosiale er også ett pluss.
Med stellet menes at du har gitt marsvinet ditt de behovene den har, at du holder det rent i buret og sørger for at den får nok oppmerksomhet og ikke minst riktig kosthold. Før en utstilling er det også viktig at marsvinet er rent, pent og ny stellt. Man pleier da å bade marsvinet, så pelsen blir ren og blank. Ører og talkjærtler skal være rene og klørne pent klippet. En pet utstilling er som en skjønnhetskonkurranse. Her legger man ikke vekt på rasetypiskhet og rasestandard slik som man gjør når man stiller i rase klassen.
Det er også en fordel at marsvinet ikke har static i pelsen sin, tidligere har man ikke sluppet inn på en utstilling med marsvinet om den har hatt høy midd eller static lice som det heter, men i år (2008) vil det være ett prøve år, hvor man får stille marsvinet sitt selv om det finnes static lice i pelsen. Det vil ikke si at det er ønskelig at den har det. Det vil trekke ned på bedømmelsen om den har static lice og er det mye av det, så kan du ikke forvente deg noen gode resultater. Det er kanskje ennå mer viktig at ett marsvin som stilles i pet class ikke har dette, da pelsens renhet teller mye her. Det finnes shampoer, feks flea and tick fra biogroom som fås kjøpt i dyrebutikker som du kan bade marsvinet ditt med for å bli kvitt dette. Om du har ett stort utbrudd på marsvinet og har vanskligheter med å få det bort, kan også vetrinæren bruke reseptbelagte middler for å bli kvitt det. Static lice ser ut som bitte små flass som finnes på hårstråene til dyret, på ett mørkt dyr vil de se gråhvite ut og på ett lyst dyr gråsorte. De beveger på seg, faller ikke av om du blåser på det slik som det ville gjort om det var flass eller rusk og det vil hoppe av hårstrået om det løsner fra kroppen. De finnes ofte bak på lårene eller i kinn skjegget.
Så nærme utstillingsdagen som mulig, gjerne dagen før gjør jeg klar dyrene mine som skal stilles i pet. Først går jeg over de plassene der det finnes mest skitt på dyret, det er ofte i ørene hvor det finnes ørevoks og på talgkjærtelen. Talgkjærtelen finnes helt bak på rumpa til marsvinet i midten, her danner det seg talg som blir seigt, hardt og klissete. I ørene på marsvinet bruker jeg en fuktig serviett og tørker forsiktig over slik at ørevoksen mykner, deretter fjerner jeg forsiktig den synlige ørevoksen med en q tips. På talgkjærtelen bruker jeg salo og gnir over, lar det sitte litt på så talgen begynner å løsne, fjerner det så forsiktig med fingrene eller neglen. Finnes det mye talg, bruker jeg en q tips med litt plasterfjerner på og stryker over før jeg går over på samme måte som ellers, da løsner det litt enklere, men det er sterkt så man bør ikke bruke mye av det eller gni hardt. Da kan man risikere at det blir sårt.
Når ørene og talgkjærtelen er vasket, klipper jeg klør. Klørne skal være pent klippet og pass på at du ikke klipper de så korte at du treffer nervene. Noen synes det er en fordel å ha klippet klørne dems noen dager i forveien slik at de ikke er så skarpe, men du kan også file de med en neglfil om de kjennes veldig skarpe ut.
Deretter bader jeg marsvinet og bruker en mild shampo til det. Bruk lunket vann og skyll pelsen bløt først, så shamponerer du inn marsvinet. Pass på at du ikke får såpe i ansiktet på marsvinet. Når du har skyldt ut shampoen godt, må du føne marsvinet helt tørt før du setter det tilbake i buret sitt. Ett fugtig marsvin vil bli lettere syk.
Om det finnes træler på potene, kan dette klippes forsiktig bort, pass på at du ikke klipper i huden på marsvinet, men kun der hvor den døde huden er (selve trælen)
Helt til slutt kan du smøre potene og evt ørene til marsvinet, om den har tørr hud, du kan bruke en fet krem til det.
Har du ett langhåret marsvin, så børst den godt så det ikke finnes floker i pelsen. Du kan også klippe den litt om du synes den blir penere da.
Før du går opp til dommern med marsvinet, skjekk at den ikke har matrester i munnen, rusk i øyekroken eller i pelsen sin.
Har du ett lyst marsvin, så pass på at gullerøtter og andre grønnsaker kan gi missfarget pels, noe som ikke er ønskelig. Derfor bør man la være å gi slikt etter du har gjort klart marsvinet.
En pet dommer vil komentere følgende:
Øyne:
Ører:
Poter:
Kropp:
Pels og hud:
Temperament:
Kondisjon/presentasjon:
Lykke til :0)
Rulling av langhårspels
På disse linkene finner du bilder og veiledning på hvordan
du ruller pelsen på langhårs rasene:
http://www.pavon.dk/artikler/wrapning.htm
http://hem.passagen.se/occis/rullskola.htm
http://www.123hjemmeside.dk/malenemorsing/1306116
Marsvinets meny
* AGURK - kun egnet som godbiter, inneholder mest vann.
* APPELSIN - gi ikke skallet, det er giftig (behandlet).
* BAMBUSBLAD
* BANANER - velegnet som godbiter, også skallet. Ikke gi marsvinet skall som er
sprøytet!
* BLOMKÅL - selve hodet og bladene.
* BROKKOLI - hodet, stengel og blad, men hodet inneholder mest vitaminer.
* BRØD - tørkes, og gis som gnagebiter - aldri ferskt eller muggent.
* BØNNER - inkl. selve planten
* BØNNESPIRER enkle å dyrke hele året.
* CLEMENTINER - må skrelles, skrellet er giftig.
* DRUER - som godbiter.
* EPLER - ikke de "sureste", heller ikke for mye da det kan forårsake sopp.
* ERTEBELGER - gi ertene, belgen og planten.
* FENNIKEL - rik på C-vitaminer.
* FERSKEN
* GREINER - Usprøytede greiner fra bjørk, pil, rogn, selje, epletre og andre frukttrær.
Hjelper på nedsliping av tennene og kjedsomhet. ALDRI legg inn sprøytede eller frosne
greiner!
* GRESS - rikt på C-vitaminer.
* GRØNNKÅL - rik på C-vitaminer.
* GULROT - også det grønne, roten er fin for de å tygge på for å slipe tennene.
* HAVRE – kan gis som variasjon til kraftfôr. Er fetende.
* HØY – En del av basisfôret. Det skal være friskt og lukte godt. Marsvinet SKAL ALLTID
ha fri tilgang på høy!
* ISBERGSALAT - kun som godbit.
* JORDBÆR - velegnet som godbiter.
* KARSE - blir ca 1/2 m høyt frittvoksende! Kan enkelt dyrkes året rundt innendørs.
* KINAKÅL - inneholder lite vitaminer og næring, men godt egnet som godbiter.
* KIWI - som godbit.
* KLIGRØT - (skal være nesten tørr. Hvetekli er en bra basis, ellers kan
du blande i den alle slags marsvinknask ettersom du selv vil. Bra for
magre marsvin, bygger opp muskler, og kan erstatte kraftfôr om du har behov for det)
* KLØVER - må tilvennes, men de elsker det. Inneholder masse C-vitaminer.
* KNEKKEBRØD – Bra for sliping av tenner.
* KVISTER – se ”GREINER”.
* KÅL (HVIT) - inneholder mye C-vitaminer.
* KÅLROT - ikke alle liker det, og det skal kun gis i små mengder.
* LØVETANN - hele planten, blomst og blader. Inneholder mye C-vitaminer.
* MAIS - planten, kolben og skrellet.
* MANDARINER - ikke skrellet, giftig.
* POTET – (kokt, avkjølt potet. ALDRI gi rå potet da dette er giftig)
* PAPRIKA - særlig grønn er godt.
* PELLETS – Er en del av basisfôret. Unge og ammende marsvin skal ha fri tilgang.
Drektige hunner skal ikke ha mer enn vanlig, da ungene kan bli for store og det kan
skape problemer under fødselen. Følg anvisningen på pakken for andre marsvin enn
nevnt.
* PERSILLE - god C-vitaminkilde.
* PÆRER - ikke overmodne.
* ROMERSALAT - som godbiter.
* ROSENKÅL - knopper og blad.
* ROSINER - kun som godbiter.
* RØDBETER - også bladene.
* RØDKÅL - farger også avføringen rød.
* SALAT - kun som godbiter da de ikke inneholder mye vitaminer for marsvin.
* SELLERI - blad og stengel, deles i biter på ca 2 cm, ikke for mye pga saltinnholdet.
* SOLSIKKE - blad, blomst og stengel (deles i biter).
* SPINAT - kun SMÅ mengder.
* SQUASH - ulike former og farger.
* SUKKERERTER - også planten.
* TOMATER – Ikke i store mengder da det kan forårsake sopp. Gi ALDRI planten! Den er
GIFTIG
Ca En kopp med grønnsaker om dagen er passelig mengde, blir ikke alt spist opp har du antagelig gitt for mye og ta da ut det som evt ligger igjen i buret, slik at det ikke blir liggendes å råttne.
Gi mest grønnsaker daglig, frukt en gang i blant, salat og agurk som godis/belønning.
FRISKT VANN OG HØY MÅ MARSVINET HA TILGANG TIL HELE TIDEN
C Vitaminer:
Marsvin kan ikke lagre c vitaminer i kroppen slik som oss mennesker, derfor må marsvinet få dette gjennom maten hver dag eller tilsatt i vannet daglig.
C vitamin brist kan føre til lammelse i bakparten og død.
KRAFTFÔR Ca 2 ss om dagen
C-Vitaminer
C-VITAMINBRIST
Siden marsvin ikke kan produsere eget c-vitamin må de få det gjennom kostholdet. Et gjennomsnittlig marsvin (det kan variere fra individ til individ, yngre/drektige trenger mer) har et behov som tilsvarer mellom 5 og 10 mg askorbinsyre (c-vitamin)pr kg kroppsvekt pr dag for å opprettholde god helse. Et drektig marsvin eller et marsvin med c-vitaminbrist trenger minimum 30 mg askorbinsyre pr kg kroppsvekt pr dag. Noen mener at behovet er 10-30 mg/kg pr dag for vedlikehold og opp til 50 mg/kg for å behandle brist. Ekstremt høye doser av askorbinsyre kan ha negative konsekvenser som feks dårlig vekst og kan gjøre marsvinet lettere mottagelig for c-vitaminbrist hvis den daglige mengden askorbinsyre plutselig blir redusert, selv om den nye dosen skulle være tilstrekkelig for et normalt marsvin.
Askorbinsyre er grunnleggende for god vekst og god helse. Visse biologiske oksidasjoner og reduksjonssystemer er avhengig av dette for å fungere ordentlig. Dersom tilførselen av askorbinsyre/c-vitamin opphører kan abnormaliteter i ben og blodkar utvikles, og resultere i forstørrede binyrer, blødninger i leddene, ribbeinsmuskulatur og innvoller. Yngre dyr er mer utsatt for permanente deformiteter i skjelettet enn eldre dyr. Det å behandle c-vitaminbrist tar vanligvis en ukes behandling.
Symptomer:
- sløvhet, svakhet (uvillig til å røre seg, stive ledd, hopper isteden for å gå
- spiser ikke, vekttap
- diare
- utflod fra nese og øyne
- stri pels
- ømfintlig for berøring, kan skrike hvis man plukker dyret opp
- interne skjelett/muskulære blødninger
Observer at disse symptomer alene kan ofte være tegn på andre sykdommer, men at det også kan være omvendt. Man kan oppfatte c-vitaminbrist som en annen sykdom også. I marginale tilfeller kan det være vanskelig å diagnosere. Det er ALLTID lurt å gi ekstra c-vitamin til syke dyr. Husk at noen av symptomene som feks utflod fra nese og øyne kan indikere andre alvorlige sykdommer (luftveisinfeksjon) og man skal ikke anta at det "bare" er en c-vitaminbrist og ikke gi dyret den behandling det trenger hos veterinær ved akutt sykdom.
C-vitamin finnes i friskt gress, frukt, grønnsaker og flere marsvinpellets-typer. Innholdet askorbinsyre påvirkes av temperatur, fuktighet, lys og hvordan det lagres. På seks uker kan så mye som 50% av c-vitaminene i pellets forsvinne. Standard pellets bør oppbevares i mindre enn 22 grader og brukes innen 90 dager etter produksjon. Velg et tørt, mørkt sted for oppbevaring.
Pellets med c-vitamin, frukt, grønnsaker og gress er den beste kilden til c-vitamin. Siden c-vitaminen vi gir dem forringer seg er det best og være på den sikre siden og være generøs med grønnsaker ved siden av, som er rikt på c-vitamin.
Marsvin og kanin
Hvorfor kaniner og marsvin ikke skal gå sammen
les også linken:
http://kanin.org/kanin_og_marsvin
Diett
Marsvin kan ikke produsere sin egen C-Vitamin, og må de ha vitamin-C tilskudd i pelleten. Kaniner kan produsere sin egen C-Vitamin så deres diett mangler c-vitaminer, så det er ugunstig for marsvin. Både kaninens og marsvinets pellet er tilpasset individuelle dietter til forskjellige raser. Pelleten burde derfor ikke blandes eller marsvin burde ikke spise pellet beregnet på kaniner.
Språk
Marsvin bruker både kropps- og vokalspråk. Kaniner forstår ikke den vokale siden, og derfor finner kaniner dette frustrerende. Kaniner er ikke veldig vokale i det hele tatt, og de er avhengige av kroppsspråk for å kommunisere. Mye av dette vises med ørene. Ørene til marsvinet er ikke så store og fleksible, så de har vanskelig for å forstå kaninen. Dette gjør marsvinet frustrert.
Så hvorfor forstår de mennesker? Vel, selv om de virker som om de har lært hva enkelte ord betyr, har det mest sannsynlig bare en sammenheng med tonefallet vi lager. Og hvis det belønnes med en godbit, vil de reagere på dette. Når vi stryker/koser vår kjæledyr, er det som stell for dyret, og får det derfor til å føle seg bra.
Slåssing
Dette er ofte resultatet av kommunikasjonsvansker mellom de to dyrene. De kan rett og slett ikke forstå hverandre. Frustrasjonen kan føre til kamper. Disse kampene er ikke ensidig. Både kaninen og marsvinet kan ende opp med bitt eller skrammer og alvorlige skader. Kommer det infeksjoner i sår, bitt og skrammer kan dette være dødelig.
Kaniner har også sterke bakben. Når en kanin blir opphisset, utfører den en akt som kalles "binky", hvor kaninen hopper i luften og sparker ut med bakbena. Kaniner sparker også ut med bakbena under starten nå de skal fort opp i fart. Et uoppmerksomt marsvin kan komme i veien for sparkene. Dette kan føre til alvorlige skader eller døden for marsvinet.
Seksuell frustrasjon
Mens kaniner ikke er seksuelt tiltrukket av marsvin stopper det dem ikke i å prøve å pare seg. Dette kan bli veldig irriterende for marsvinet, som oppfatter dette som en form for "mobbing". Når kaniner er seksuelt frustrert biter og napper de ofte i offeret til deres frustrasjon. En seksuelt frustrert kanin vil bruke alt som den synes er passende til partner, et menneske, et marsvin, en lekebamse, til og med møbler.
Kan du stoppe eller forhindre noe av det beskrevet ovenfor?
Den eneste løsningen er å ikke ha marsvin og kaniner sammen.
Dyrebutikker
Nå spør du hvorfor dyrebutikker plasserer kaniner og marsvin sammen. Svaret....jeg vet ikke. Muligens fordi eieren/betjeningen synes dyrene er for unge til å bli affisert av dette. FEIL! Den andre mulige årsaken er at oppholdet i butikken er for kort. Dette er heller ikke noen unnskyldning.
Dyrebutikker som velger å huse kaniner og marsvin sammen setter et dårlig eksempel, og det er trolig herfra alle "rykter" om at det går å huse kaniner og marsvin kommer fra.
Konklusjon:
Ikke gjør det!
Marsvin lever med marsvin, kaniner lever med kaniner. Å forhindre er den beste medisinen.......prøv derfor å forhindre dødelige uhell og store veterinærregninger ved å holde disse dyrene separert.
Farlige medisiner
amoxicillin (Clavamox)
ampicillin
bacitracin
cefadroxil
cephalexin * (derivative: Cefadroxil)
cephalosporins
cephazolin
chlortetracycline
clindamycin
dihydrostreptomycin
erythromycin
lincomycin
oxytetracycline
penicillin
streptomycin
Disse medikamentene er potensielt farlige for marsvin fordi de har et grampositivt spekter, og kan slå ned på marsvinets anaerobe tarmflora. En følge av det kan være oppvekst av clostridier i tarmen og dermed produksjon av giftstoffer som i verste fall kan gjøre at dyret dør.
Får du noe av dette av vetrinæren til marsvinet ditt, så ikke bruk det!
Avl og oppdrett
Trykk på linken for å komme videre
Her vil jeg skrive litt om avel og oppdrett og vil fortsette å oppdatere når jeg får tid til det
Når man skal avle på ett marsvin er det viktig å ha tenkt seg godt igjennom først. Det er ikke alltid like enkelt å få solgt ungene, så har du i tilfelle plass, penger og tid til å ta deg av 2-4 nye marsvin og det selv om det skulle være fire hanner som igjen kanskje skulle trenge hvert sitt bur i senere tid? Har du mulighet til å dekke vetrinær utgifter om det skulle oppstå komplikasjoner underveis? Er hunnen din i det hele tatt i kondisjon for å avles på og har hun ett godt gemytt? Om det skulle bli født svake unger eller mammaen ikke har nok med melk til de, har du da muligheten til å håndmate de hver tredje time døgnet rundt? Har du mulighet til å reise til vetrinæren når som helst på døgnet om en av ungene eller mor blir akutt syk? Ett marsvin kan bli opp til 10 år gammelt, det er ikke så ofte de blir fullt så gamle, men hva gjør du hvis du ennå bor hos foreldrene dine og du skal flytte bort for å studere eller flytte for deg selv og ikke får tak i en plass hvor det er lov til å ha dyr? Har du noen til å passe marsvina for deg om du reiser på ferie?
Om du kan svare ja på disse spørsmålene og har mulighet til å avle er det så viktig at du setter deg godt inn i hvordan du avler. Ett marsvin er ikke av den arten som tåler best å avles på, marsvin hunnen går drektig i ca 70 dager (det er lenge for ett så lite dyr) og det er en stor påkjenning for henne både under og etter drektigheten da ungene skal die. Når du setter din hunn i avl så bør du være klar over at du kan risikere livet hennes.
Hunnen skal ikke settes i avel før hun er minimum 5 mnd og i tilfelle bør hun da ha en god kroppstørrelse. Vanligvis venter man til de er 6-8 mnd. Det første kullet må hunnen ha født før hun er ca ett år gammelt. Hun vil etter å ha fyldt ett år begynne å "stivne" i bekkenben område og hun kan få store problemer med å få født om hun ikke har hatt kull tidligere. Hun bør være frisk og sunn, ha ett godt temeperament og også fint om du kjenner litt til linjene hennes og at det ikke finnes noen arvelige sykdommer. Hannen bør også ha blitt voksen før du bruker han i avel og også like viktig at han er frisk og sunn. Hunnen bør ha en minimums vekt på 800g og hun bør ikke være veie mye over en kilo heller. Overvektige hunner har en økt hyppighet av drektighets syke.
Hunnen kommer i brunst ca hver 14-16 dag, det er vanlig at man har hannen sammen med hunnen i ca 5 uker for å være sikker på at han har bedekket henne. Det er lurt å følge med på vekten til hunnen, det er ikke alltid like enkelt å se at de er drektige om de kun bærer på en baby. Vekten vil stige mest i slutten av svangerskapet. Hannen skal IKKE være i buret til hunnen da hun skal føde, han vil da parre henne på nytt så fort han får kjangs og hunnen bør ha minst 3-4 mnd pause etter at hun har født. Hunnen bør ikke få mer enn absolutt maks 3 kull i året, 2 kull i året er mer enn nok etter min mening, men enkelte hunner kan legge fort på seg etter at ungene er avvente så derfor er det noen som ikke kan ha like lange pauser hvis man absolutt vil ha fler unger etter henne.
Hunnen klarer som oftest fødselen helt fint på egenhånd, mens noen kan trenge litt hjelp med å få de ut og eller få fjernet fosterhinnen fort nok. De fleste er veldig gode mødre, mens noen kan mangle mors instinktet sitt. Jeg har skrevet mer om selve fødselen i lengre ned på siden.
Marsvin er flokkdyr og skal bo minst to og to sammen, men under drektigheten kan det være lurt å ha ett eget bur til den drektige, da de kan endre personlighet og vil kanskje ikke
være like glad i burveninnen sin mens hun går drektig eller har unger. Hannen du har brukt i avel vil kanskje ikke kunne gå sammen sin bur kamerat etter han har blitt brukt i avel heller, så da må han kanskje ha ett eget bur for en periode han også, vanligvis får man kameratene til å gå sammen igjen, men man kan ikke være sikker på det.
Når ungene er fire uker og veier 300g begynner hann ungene å bli kjønnsmodne, du må da skille de fra hunnene. Guttene kan da gå sammen med pappan sin om han godtar dem, det vil være fint for de små og ha voksne rundt seg en liten stund til. Det er da de tidligst kan flytte hjemmenifra, men da er det absolutt det beste for de om de er to eller om de flytter til ett hjem hvor det bor andre marsvin de kan bo sammen med.
Rasestandarer langhår
SMF:s RASSTANDARD FÖR SHELTIE
Kroppsform: Kroppen ska vara kort och kompakt, lågställd och jämnhög med breda skuldror. Djurets huvud skall vara kort och brett. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet.De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, felaktig benställning, bred bakdel (s k päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel.Diskvalificerande fel. Skelettdefekter och missbildningar.Öron: Öronen ska vara stora, släta och slokande. De ska vara placerade långt ifrån varandra.De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande; mekaniska skador.Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.Ögon: Ögonen ska vara stora, runda och klara.De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fatty-eye.Diskvalificerande fel: Grova ögonskador/sjukdomar t ex katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.Pälskvalitet: Pälsen ska vara len och mjuk med substans. Den ska ge ett livfullt intryck och en elastisk känsla. Något vågig päls är inget fel.De vanligaste felen: Sträv, oelastisk, fet och/eller sliten päls.Pälstäthet: Pälsen ska vara mycket tät och fyllig. Pälstätheten ska vara jämn både runt om kroppen och från kroppen och ut mot hårtopparna.De vanligaste felen: Ojämn eller för gles pälstäthet.Skuldror och sidor: Här ingår all päls från kindpälsen, via skulderpälsen till sidopälsen som slutar vid djurets höfter. Pälsen på skuldror och sidor ska vara av jämn längd och harmoniera med släpet.De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.Släp: Släpet utgörs av pälsen som växer på djurets bakdel från höft till höft. Pälsen i släpet ska vara av jämn längd och harmoniera med skuldror och sidor, så att de bildar en helhet. Sheltien får presenteras med bena eller man. Manen är pälsen som växer från öronen och över nacken. Idealet för sheltien är att pälsen uppifrån sett bildar en halvirkel med lika lång päls åt alla håll. Ett något ovalt intryck accepteras. Vid pälsbedömning på långhår ska längden bedömas efter djurets ålder med tanke på att pälsen växer ca 25 mm per månad. Hårtopparna ska finnas kvar vilket hos färgade djur syns som ett mörkare band längst ut på pälsen.De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.Kondition/presentation: Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. Ett långhårigt djur skall presenteras utkammat och på platta.De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder och utvecklad nossvamp.Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.
En sheltie är först och främst en långhårsras och därför är också pälsen det viktigaste hos en sheltie. För att ge en sheltie det så typiska uttrycket är det vackra huvudet och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en sheltie och för att en sheltie skall kunna anses vara av god kvalitet skall dessa punkter hålla hög kvalitet.
Poängskala:
Kroppsform 15Öron 5Ögon 5Pälskvalitet 20Pälstäthet 15Skuldror och sidor 15Släp 15Kondition/presentation 10SUMMA 100SMF:s RASSTANDARD FÖR TEXEL
Kroppsform: Kroppen ska vara kort och kompakt, lågställd och jämnhög med breda skuldror. Djurets huvud skall vara kort och brett. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet.
De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, felaktig benställning, bred bakdel (s k päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel.
Diskvalificerande fel. Skelettdefekter och missbildningar.
Öron: Öronen ska vara stora, släta och slokande. De ska vara vågrätt placerade långt ifrån varandra.
De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande; mekaniska skador.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.
Ögon: Ögonen ska vara stora, runda och klara.
De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fatty-eye.
Diskvalificerande fel: Grava ögonskador/sjukdomar t ex katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.
Pälskvalitet: Pälsen ska vara lockig, mjuk och ullig. Den ska ge ett livfullt intryck och en elastisk känsla. Magpälsen och morrhåren skall vara lockiga. Huvudet skall vara beklätt med krusig utstående päls.
De vanligaste felen: För rak, sträv, oelastisk, fet och/eller sliten päls.
Diskvalificerande fel: Totalt rak päls.
Pälstäthet: Pälsen ska vara mycket tät och fyllig. Pälstätheten ska vara jämn både runt om kroppen och från kroppen och ut mot hårtopparna.
De vanligaste felen: Ojämn eller för gles pälstäthet.
Skuldror och sidor: Här ingår all päls från kindpälsen, via skulderpälsen till sidopälsen som slutar vid djurets höfter. Pälsen på skuldror och sidor ska vara av jämn längd och harmoniera med släpet.
De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.
Släp: Släpet utgörs av pälsen som växer på djurets bakdel från höft till höft. Pälsen i släpet ska vara av jämn längd och harmoniera med skuldror och sidor, så att de bildar en helhet. Texeln ska presenteras med bena. Idealet för texeln är att pälsen uppifrån sett bildar en halvirkel med lika lång päls åt alla håll. Ett något ovalt intryck accepteras. Vid pälsbedömning på långhår ska längden bedömas efter djurets ålder med tanke på att pälsen växer ca 25 mm per månad. Hårtopparna ska finnas kvar vilket hos färgade djur syns som ett mörkare band längst ut på pälsen.
De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.
Kondition/presentation: Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. Ett långhårigt djur skall presenteras utkammat och på platta.
De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder och utvecklad nossvamp.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.
En texel är först och främst en långhårsras och därför är också pälsen det viktigaste hos en texel. För att ge en texel det så typiska uttrycket är det vackra huvudet, pälskvaliteten och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en texel och för att en texel skall kunna anses vara av god kvalitet skall dessa punkter hålla hög kvalitet.
Poängskala:
Kroppsform 15
Öron 5
Ögon 5
Pälskvalitet 20
Pälstäthet 15
Skuldror och sidor 15
Släp 15
Kondition/presentation 10
SUMMA 100
SMF:s RASSTANDARD FÖR CORONET
Kroppsform: Kroppen ska vara kort och kompakt, lågställd och jämnhög med breda skuldror. Djurets huvud skall vara kort och brett. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet.
De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, felaktig benställning, bred bakdel (s k päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel.
Diskvalificerande fel. Skelettdefekter och missbildningar.
Öron: Öronen ska vara stora, släta och slokande. De ska vara vågrätt placerade långt ifrån varandra.
De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande; mekaniska skador.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.
Ögon: Ögonen ska vara stora, runda och klara.
De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fatty-eye.
Diskvalificerande fel: Grava ögonskador/sjukdomar t ex katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.
Pälskvalitet: Pälsen ska vara len och mjuk med substans. Den ska ge ett livfullt intryck och en elastisk känsla. Något vågig päls är inget fel.
De vanligaste felen: Sträv, oelastisk, fet och/eller sliten päls.
Pälstäthet: Pälsen ska vara mycket tät och fyllig. Pälstätheten ska vara jämn både runt om kroppen och från kroppen och ut mot hårtopparna.
De vanligaste felen: Ojämn eller för gles pälstäthet.
Skuldror och sidor: Här ingår all päls från kindpälsen, via skulderpälsen till sidopälsen som slutar vid djurets höfter. Pälsen på skuldror och sidor ska vara av jämn längd och harmoniera med släpet.
De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.
Släp: Släpet utgörs av pälsen som växer på djurets bakdel från höft till höft. Pälsen i släpet ska vara av jämn längd och harmoniera med skuldror och sidor, så att de bildar en helhet. Coroneten får presenteras med bena eller man. Manen är pälsen som växer från öronen och över nacken. Idealet för coroneten är att pälsen uppifrån sett bildar en halvirkel med lika lång päls åt alla håll. Ett något ovalt intryck accepteras. Vid pälsbedömning på långhår ska längden bedömas efter djurets ålder med tanke på att pälsen växer ca 25 mm per månad. Hårtopparna ska finnas kvar vilket hos färgade djur syns som ett mörkare band längst ut på pälsen.
De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.
Coronet: Coroneten är en rosett placerad mellan öron och ögon. Den ska vara symmetrisk, vårdad, jämn och följa huvudets form. Den ska inge ett balanserat intryck och utstråla från en nålfin central punkt mellan öron och ögon.
De vanligaste felen: Osymmetrisk, platt och/eller liten coronet likväl som ovårdad, för stor eller för liten coronet, öppet centrum.
Diskvalificerande fel: Dubbel coronet.
Kondition/presentation: Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. Ett långhårigt djur skall presenteras utkammat och på platta.
De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder och utvecklad nossvamp.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.
En coronet är först och främst en långhårsras och därför är också pälsen det viktigaste hos en coronet. För att ge en coronet det så typiska uttrycket är det vackra huvudet med sin "krona" och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en coronet och för att en coronet skall kunna anses vara av god kvalitet skall dessa punkter hålla hög kvalitet.
Poängskala:
Kroppsform 15
Öron 5
Ögon 5
Pälskvalitet 15
Pälstäthet 10
Skuldror och sidor 15
Släp 15
Coronet 10
Kondition/presentation 10
SUMMA 100
Kroppsform: Kroppen ska vara kort och kompakt, lågställd och jämnhög med breda skuldror. Djurets huvud skall vara kort och brett. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet.De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, felaktig benställning, bred bakdel (s k päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel.Diskvalificerande fel. Skelettdefekter och missbildningar.Öron: Öronen ska vara stora, släta och slokande. De ska vara vågrätt placerade långt ifrån varandra.De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande; mekaniska skador.Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.Ögon: Ögonen ska vara stora, runda och klara.De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fatty-eye.Diskvalificerande fel: Grava ögonskador/sjukdomar t ex katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.Pälskvalitet: Pälsen ska vara lockig, mjuk och ullig. Den ska ge ett livfullt intryck och en elastisk känsla. Magpälsen och morrhåren skall vara lockiga. Huvudet skall vara beklätt med krusig utstående päls.De vanligaste felen: För rak, sträv, oelastisk, fet och/eller sliten päls.Diskvalificerande fel: Totalt rak päls.Pälstäthet: Pälsen ska vara mycket tät och fyllig. Pälstätheten ska vara jämn både runt om kroppen och från kroppen och ut mot hårtopparna.De vanligaste felen: Ojämn eller för gles pälstäthet.Skuldror och sidor: Här ingår all päls från kindpälsen, via skulderpälsen till sidopälsen som slutar vid djurets höfter. Pälsen på skuldror och sidor ska vara av jämn längd och harmoniera med släpet.De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.Släp: Släpet utgörs av pälsen som växer på djurets bakdel från höft till höft. Pälsen i släpet ska vara av jämn längd och harmoniera med skuldror och sidor, så att de bildar en helhet. Coroneten får presenteras med bena eller man. Manen är pälsen som växer från öronen och över nacken. Idealet för coroneten är att pälsen uppifrån sett bildar en halvirkel med lika lång päls åt alla håll. Ett något ovalt intryck accepteras. Vid pälsbedömning på långhår ska längden bedömas efter djurets ålder med tanke på att pälsen växer ca 25 mm per månad. Hårtopparna ska finnas kvar vilket hos färgade djur syns som ett mörkare band längst ut på pälsen.De vanligaste felen: Mindre avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd (t ex droppform) och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre, obetydlig skada på pälslängden.Diskvalificerande fel: Stora avvikelser i pälslängd i förhållande till åldern. Större synlig skada av pälslängden. Rosetter.Coronet: Coroneten är en rosett placerad mellan öron och ögon. Den ska vara symmetrisk, vårdad, jämn och följa huvudets form. Den ska inge ett balanserat intryck och utstråla från en nålfin central punkt mellan öron och ögon.De vanligaste felen: Osymmetrisk, platt och/eller liten coronet likväl som ovårdad, för stor eller för liten coronet, öppet centrum.Diskvalificerande fel: Dubbel coronet.Kondition/presentation: Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. Ett långhårigt djur skall presenteras utkammat och på platta.De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder och utvecklad nossvamp.Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.
En coronet är först och främst en långhårsras och därför är också pälsen det viktigaste hos en coronet. För att ge en coronet det så typiska uttrycket är det vackra huvudet med sin "krona" och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en coronet och för att en coronet skall kunna anses vara av god kvalitet skall dessa punkter hålla hög kvalitet.
Poängskala:
Kroppsform 15Öron 5Ögon 5Pälskvalitet 15Pälstäthet 10Skuldror och sidor 15Släp 15Coronet 10Kondition/presentation 10SUMMA 100
Tegn på fødsel
Se bilder av marsvin fødsel her
Det sikreste tegnet på at hun er drektig er når du kjenner babyene røre på seg eller sparke i magen, dette skjer som oftest 3-4 uker før fødsel.
Etter dette kan man begynne å følge med på bekkenbenet. Bekkenbenet finner du helt bak der ryggraden stopper, man kan kjenne på bekkenet helt bak oppe på rumpa, eller under foran kjønnsåpningen.
Under foran kjønnsåpningen kan du kjenne ett ”skam ben” dette benet vil dele seg i to slik at det blir en åpning. Denne åpningen vil gradvis bli så stor at du kan få plass til en finger i midten av den.
Om du ikke har kjent etter dette før, kan det være lurt å høre med noen som kan det. Man kan også sammenligne med en hunn som ikke er drektig om du har det.
Det varierer fra hunn til hunn hvor mye hun har åpnet seg før fødselen er i gang, hos noen kan åpningen bli opp til to fingerbredder stor.
Når det er god åpning der, så vet man i alle fall at man ikke behøver å vente mange ukene. Hos hunnene mine har det åpnet seg stort sett ganske fort fra jeg har kjent litt forandring til det er full åpning. Da er det som regel snakk om dager, bortsett fra denne gangen her hvor jeg nå har ventet en uke og det går utrolig sakte. Men det er vist heller ikke unormalt at de kan bruke 14 dager på å åpne seg helt. Det varierer også hvor lenge etter full åpning de føder, men oftest har ikke det skjedd lenge etter, her hos meg, fra en til tre dager ca.
Ofte er de ikke så interessert i mat noen få timer før fødsel, de kan virke litt urolige å går kanskje bort til maten å smaker men har ikke lyst på. Ofte har de laget seg en plass hvor de ligger lengre av gangen eller hele tiden når det nærmer seg.
De kan grave litt i flisen rundt seg og noen lager seg ett slags rede.
Noen av mine har jeg lagt merke til at begynner å kurre mer enn normalt, nesten som de ligger å små prater med seg selv.
En del av de blir også veldig opptatt med å få spist lorten sin, de vrir hodet rundt og tar den i mot før den har rukket å nå bakken, men dette kan de begynne med en god stund før det er noe på gang. Det finnes en del næring i lorten.
Fra ca to uker før fødsel har jeg også lagt merke til at de fleste hunnene mine ikke vil ha gullerot i det hele tatt.
Noen kan gå bitte litt ned i vekt inntill en dag før fødsel.
Fødselen kan skje når som helst på døgnet, noen mener at det mest normale er at de føder på natten. Her hos meg har det vært flest fødsler på ettermiddagen og kvelden.
Når fødselen er i gang får de veer. Hos noen er disse veene ikke så tydelig, mens hos andre kan de være veldig tydelige. Mine står enten litt stivt å presser mens andre har en slags sitte stilling. Noen her hos meg har også kommet med ett skrik i det den første babyen kommer ut. Tiden veene varer fra den første babyen er kommet ut, varierer. Det kommer an på blant annet størrelsen på babyen og hvor stor åpning hun har.
Så fort den første babyen er ute tar mammaen tak i fosterhinnen på babyen å spiser den opp. Så begynner hun å vaske babyen, mens hun holder på med dette så er som regel nr 2 på vei, hun kan stoppe litt opp med vaskingen på den første i det hun presser nr 2 helt ut. Hun tar straks fatt i nr 2 og spiser av fosterhinnen og vasker.
Fødselen kan ta fra ca 10 minutter til 45 minutter, avhengig hvor fort de kommer ut og hvor mange det er. Når alle er ute kommer morkaken/e, disse spiser hun også opp.
Slutter de å spise eller drikke helt, virker unormalt slappe, går ned i vekt og dette varer mer enn ett døgn, bør man kontakte veterinæren.
Jeg pleier også i tilegg til å følge med på vekten, kjenne etter om det er liv i magen regelmessig. Det kan være lurt å notere ned datoen hunnen blir satt inn til han og følge litt med på de, om du er heldig får du med deg selve parringen og du kan da være litt sikrere på termin dagen. Men husk at ikke alltid parringen kan være vellykket.
Det er aldri ingen regel uten unntak, så man har ingen fasit på hvordan hunnen vil oppføre seg under drektighet.
Sykdommer
På høyre side i menyen på denne linken finnes mye bra info om diverse sykdommer marsvin kan rammes av:
SYKDOMMER
RINGORM:
DREKTIGHETSYKE
Toxicos - kalles også drektighetsyke og kan føre til døden for både hunnen og ungene om man ikke oppdager og behandler dette i tide.
Desverre er det vanskelig å behandle og om hunnen har vært syk i få dager er det ofte for sent å gjøre noe med det. Symptomer er reiste nakkehår, anorexi (hunnen spiser ikke), aceton lukt fra munnen og nedstemthet. Man skal dog ikke bli alt for urolig om hunnen ikke har noen matlyst på slutten av drektigheten, det er vanlig at hunnen ikke spiser døgnet innen hun skal føde. Men om hennes matvegring holder seg lengre enn det og hun ser dårlig ut skal man absoluttt gå utifra at hun har blitt rammet av toxicos og man bør starte å behandle henne med det samme.
Sykdommen rammer hunnen i slutten av drektigheten (siste to ukene) eller straks etter fødselen. Årsaken til sykdommen er ikke helt kjent, men hunnens kropp begynner å bryte ned glukosedepoene i leveren og dette fører så sakte til at hunnen forgiftes av nedbrytningsstoffene. Giften vil også gå ut i melken hennes og det er derfor viktig at man straks tar bort ungene fra sin mamma om man misstenker at hun holder på å utvikle toxicos.
Om man oppdager sykdommern på ett tidlig stadium kan man forsøke å bekjempe dette med å håndmate hunnen og tvinge i henne næring. Man skal også friste henne med alt hun pleier å like av godsaker som persille, løvetann, paprika, gress ol. Man bør håndmate henne med en sprøyte (uten nål) i munnen her tredje time. Man kan feks gi henne Fortimel nærings drikk (kjøpes på apoteket), mikset med grønnsaker, gullerot og pære purre, Dr Kousas risdiett utblandet med vann, Dofilus og Proviva jordbær drikk eller nypesuppe. Det er også viktig at hun får i seg de c vitaminer som hun mister forde hun ikke spiser. Bland derfor ut ett knivsudd askorbinsyre (ren c vitamin som kjøpes i på apoteket) med litt vann og gi direkte i munnen. Det er også viktig å holde henne varm, satt henne i ett transportbur eller mindre boks og tull henne inn i ett håndlke. Legg gjerne inn en varmeflaske om du har en slik. Men husk at å la henne få treffe andre marsvin noen ganger om dagen, det kan stimulere henne til å spise og kanskje pigge henne litt opp også. Søk også vetrinæren med en gang om du mistenker toxicos, hunnen behøver nemelig å få cortison utskrevet. Man kan også ge propylenglykol (finnes på apoteket)
Det finnes en del ting som man kan tenke på om man vil unngå toxicos (noe som man natrurligvis vil!). Risikofaktorer for å utvikle sykdommen er feks fedme, stress (som forflyttning til ett annet bur, bytte av burkamerater, å løfte opp hunnen om hun ikke er vandt til det mm.) og faste mellom måltider. Om man ser til å ikke parre en overvektig hunn, lar henne få mosjonere mye, ser til at høyet aldrig tar slutt og ikke gjør noen drastiske forandringer i hennes liv den siste tiden av drektigheten så har man gjort det man kan for å forhindre at sykdommen utvikles, det er dog ingen garanti desverre.
Toxikos är en sjukdom som dräktiga marsvinshonor kan drabbas av. Det inträffar oftast i slutet av dräktigheten, eller under de första dygnen efter födseln. Oftast dör både honan och ungarna.
Näringsrelaterade orsaker
Toxikos kan ha två olika slags orsaker; den första är näringsrelaterad. Om en hona bär på en stor kull kan det mot slutet av dräktigheten bli så trångt utrymme kvar för magen att hon inte kan äta tillräckligt för att tillgodose sitt eget och sina ungars behov av näring. En stor kull kan också trycka på vissa blodkärl så att ungarna inte får tillräckligt mycket blod och dör som en följd av detta.
Miljörelaterade orsaker
Den andra typen av orsaker är de vanligaste, och det är miljörelaterade.
Faktorer som kan påverka utvecklandet av toxikos:
Felaktigt foder eller för långa perioder mellan utfodriingarna
För lite motion (för liten bostad)
Övervikt
Ålder
Stress på grund av att honan flyttas
Stress genom nya eller jobbiga burkompisar
Stressig miljö
Under slutet av dräktigheten växer ungarna fort och behöver mycket energi och näring för att utvecklas (speciellt om kullen är stor), och honan måste därför äta mycket. Om hon slutar att äta (på grund av någon faktor) kommer hennes kropp ur balans, och för att kompensera detta börjar hon använda sina egna kroppsreserver (fett). Tyvärr är det vanligt att honorna inte kan använda kroppserserverna i lagom mängd, utan frigör alldeles för mycket fett. Det är därför övervikt spelar stor roll i detta sammanhang –det finns ofta alldeles för mycket fett att använda. När för mycket fett (istället för socker) används, påverkas honans kropp och blod. Överblivet fett börjar lagras i levern, vilket tillslut gör att levern slutar fungera. Fettet påverkar också njurarna, och gör tillslut att de också slutar att fungera. Ju längre tiden går, desto sämre mår honan och desto mindre vill hon äta. Ungarna i hennes livmoder dör, vilket ytterligare försämrar hennes tillstånd. Förutom att honan förlorar aptiten och blir stillasittande, sitter hon ofta ihopsjunken och om man känner på hennes öron och fötter kan de kännas kalla.
Om toxikos upptäcks i ett tidigt stadium kan den gå att häva genom att tvångsmata honan! Du kan läsa mer om vad du kan mata henne med och hur du gör här.
Det finns ingen effektiv behandling av utvecklad toxikos. Att förlösa honan med kejsarsnitt är mycket riskfyllt, då honan i sitt dåliga tillstånd har mycket svårt att klara narkosen. I stället är det viktigt att i så hög utsträckning som möjligt förebygga sjukdomen från att bryta ut. Detta kan man göra genom att;
Avla bara på friska marsvin i bra kondition (ej överviktiga!)
Vänta inte för länge mellan kullarna (helst inte mer än 3 månader, om det inte finns särskilda skäl, då hinner hon lägga på sig för mycket fett), och para inte en hona som är över 3 år
Undvik att utsätta dräktiga honor för stress. Låt dem bo kvar på samma ställe, använd samma foder (fast mer c-vitamin) och se till att hon alltid har mycket hö i buren, se till att ha det lugnt runtikring buren och se till att hon får bo med marsvin hon trivs tillsammans med.
Artikkler
Teddy - en ras i ständig förändring…
Detta är en del i mitt eget sätt att reflektera runt teddy som ras. Med många års erfarenhet blir det också mycket funderingar kring vart rasen är på väg och olika sätt att tänka runt att avla och ställa ut teddy. Det här är bara ett sätt att tänka runt rasen teddy och vad som har hänt och händer med dem. Jag ska försöka täcka in lite historia, avel, utställning och varva det med personliga åsikter.
Till att börja med
1967 fann man teddyn som en mutation i USA, det är längesen jag läste om detta men om jag kommer ihåg rätt så var det fullt möjligt att den funnits längre än så men inte som känd mutation i ”marsvinsvärlden”. Teddy som ras kom till Sverige 1982 tillsammans med Annika Noreke, senare Hylmö som då flyttade hem från USA. In kom ca 20 individer som är grunden till många av de teddy som vi ser idag. De flesta var svarta, svart-vita, choklad eller himalaya. Färgvariationen var alltså inte särskilt stor.
Jag köpte min första teddy i februari 1986, historien om detta finns att läsa i ett tidigare nummer av MM med teddy som temaras. Jag har således haft teddy i drygt 20 år utan avbrott. Det du kunde se på de flesta teddy för 20 år sedan var att de var relativt homogena i sin färgsättning, hade mediokra kroppar med inte så fina huvuden. Öronen var ofta ganska små och korta men ögonen var fina. Pälsarna varierade kraftigt från riktigt bra men god strävhet och pälsriktning till många mycket dåliga med platta sidor, sadlar osv. Det jag kan komma ihåg från den tiden är att de var sträva på ett helt annat sätt än idag. De hade lite längre grövre pälsar och såg betydligt mer borstiga ut.
Teddyblod
Förutom de ca 20 som kom till Sverige 1982 tillsammans med Annika så har det mig veterligen inte importerats speciellt mycket. 1990 tog undertecknad och Johanna Borgendahl in 3 stycken från England där de då var bannlysta av de äldre uppfödarna och domarna. Under 90-talet importerades det några från Steve Garza USA och Val J. Horning USA. Det har också importerats en del från Tyskland framförallt via andra uppfödare i våra grannländer. Kanske har jag glömt någon men poängen är att visa att det inte har importerats alls på samma sätt som inom andra raser. Blodbasen är därmed inte så stor egentligen men teddyn har klarat sig på många sätt genom att den varit så populär och finns i så stort antal.
Färghistoria och färgavel
Historiskt vet ni nu ungefär vilka färger teddyn förekom i. Det tog inte så lång tid innan man i södra Sverige började avla in korthår för att få teddy i roan och agouti till exempel. Jag kommer så väl ihåg hur fascinerade vi var då de första av dessa kom till Stockholmsområdet. Att äga en golden/white eller Golden agouti/golden/white på den tiden var exklusivt! 1988 så bildades SträvS som en underavdelning/sektion till SMF där arbetade vi hårt för att få bort färg/teckningsbedömningen på alla strävhårsraser vilket vi lyckades med. På den tiden bedömdes punkten med 10 poäng och öron och ögon hade då bara 5 poäng vardera. Att avla in korthår har i många fall varit modellen då man vill sätta en ny färg/teckning på teddyn. Själv har jag gjort det två gånger i färgsyften, dels när jag gjorde mina pink-eyed teddies i syftet att producera lilac teddies och dels när jag för bara tre år sedan gjorde mina tan/fox teddies. Idag kan du hitta teddies i alla tänkbara färger och teckningar även om få av dem är framkomna med ett syfte. Dock kan man följa vissa trender.
Min egen färgavel
Man kan tycka att det är konstigt att jag både var en av de mer aktiva inom SträvS som på slutet av 80-talet arbetade hårt för att få bort färgbedömningen och idag är en av dem som färgavlar mest. Jag ska försöka reda ut förvirringen. Ett av de viktigaste perspektiven i all min avel är att jag ska tycka om att titta på de djur vi har hemma och då spelar färgen en stor roll, utöver detta ser jag det mycket som en utmaning att dels färgavla och dels utveckla nya färger/teckningar (läs befintliga på andra raser). Det är ofta en lång väg tillbaka till en bra päls när du slagit in korthår och kanske framförallt ett med en genetiskt recessiv färg/teckning.
Tortoiseshell & white har jag satsat på sedan slutet av 90-talet. Naturligtvis föddes det då en och annan i kullarna och jag sparade dem gärna. När jag sedan valde att satsa mer seriöst på färgavel kom ju naturligtvis frågan om hur jag skulle klara av att behålla de andra kvaliteterna som är a och o på en teddy som strävhet, täthet och pälsriktning. Svaret är att jag inte klarade det. Mina teddies såg under sina 20 år sin största dipp! Jag var ju tvungen att välja T&W ungen i kullen fast där satt en finare i agouti, himalaya eller något annat som jag är mindre förtjust i. I de kullar jag får idag är det betydligt lättare att välja en bra teddy då en del kullar faktiskt innehåller enkom T&W ungar Pink-eyed genen har jag haft på mina teddy sedan slutet av 90-talet då jag avlade in en self lilachona som jag hade på den tiden. Jag har aldrig rönt någon större framgång med de rödögda men ett par champions finns det. Målet nu är att föda upp mestadels trefärgat i kombinationer av svart, choklad, lilac, beige, rött, golden, buff, saffron, lemon och vitt. Därutöver försöker jag hålla ett antal fulltecknade roans som behövs för att hålla mängden päls och för att jag gillar roans, speciellt svarta.
Att göra fox-teddy var något som slog mig för ungefär 3 år sedan. Jag ägde då en lilac zobel fox som jag använt till mina släta silver argente. Hon hade otroligt fin kropp och typ samt en riklig fox-teckning. Jag fick para henne med den mest enfärgade hanen jag hade som var en chocolate/golden/white tyskavlad teddy från Lene Fog i Danmark. Hon fick en slät Black tan hane som jag behöll och sedan parade med en av mina lilacteddyhonor och till min förvåning så föddes i hennes kull den första fox-teddyn, Malaxis Gremlin. Utifrån honom har jag sedan arbetat mig vidare. Ett av de stora problemen har varit att många av foxarna varit sobel och inte svarta men det föds nu fler och fler svarta foxar. Sobel är en färg som jag inte tycker om i någon form! Nu tre år senare har jag faktiskt lyckats knipa två CK på två olika systrar, en Black fox och en Black tan, men det är fortfarande en bit kvar vad gäller pälsmängd och pälskvalitet.
Det är roligt att avla färg på pälsraser och jag gör det gärna då det är utmanande och spännande. Dessutom blir de många gånger attraktiva för beskådarens öga.
Att arbeta med teddy utifrån standarden
Teddyn är först och främst en pälsras, den har totalt sett 55 poäng fördelade på pälspunkterna pälsriktning, pälskvalitet och pälstäthet. Detta är drygt 50% av den totala slutsumman på 100 poäng. De andra är fördelade med 15 poäng i kroppsform, 10 på öron, 10 på ögon samt 10 på kondition och presentation. Poängfördelningen talar om för mig som uppfödare och utställare vad det är i min ras som jag ska lägga tyngdpunkten på. Sedan gör alla som håller på med en viss ras sin egen tolkning av standarden. I mitt fall handlar detta mycket om helhet. Visst är pälsen det viktigaste men det andra är inte på något sätt betydelselöst! Både kroppsform, öron, ögon och kondition/presentation gör mycket för den som bedömer eller beskådar djuret! För att med min avel nå denna helhet har jag under de sista 7-8 åren försökt att avla med alla aspekterna i medvetandet. Teddy har som ras en hel del problem med sin kroppsform, inte bara sett ur ett standardperspektiv utan även rent hälsomässigt. De har ofta stora bakkroppar med ibland lite midja och inte alltför sällan smala, låga skuldror vilket bidrar till en päronformad kropp sett uppifrån och en profil där nacken inte är högsta punkten. För mig är det viktigt att de är korrekt byggda såsom standarden föreskriver. Bakbenställningen är också ofta inkorrekt, de sitter med framskjutna bakben mer på hasorna istället för med hela bakre trampdynan som stöd. Detta är allvarligt och något att verkligen se upp med i sin avel. Huvudet är ofta bra hos teddy, du kan ofta se direkt om det är en hane eller hona du har framför dig, vilket jag själv gillar även om standarden föreskriver ett könsneutralt huvud. Öronen på teddy har utvecklats mycket de sista åren medan jag tycker att ögonen har blivit allt sämre. Många teddy har alldeles för små ögon och inte alls av den runda formen som standarden föreskriver. Ögon och öron gör mycket för helhetsintrycket även på en pälsras!
Så till mitt skötebarn, punkten kondition och presentation. De sista åren har vi sett en tendens att utställare visar sina teddy förhållandevis skitiga. Detta är en viktig punkt, inte minst på teddy. En teddyhud mår inte bra av att vara skitig, de har nog pälsproblem som det är och de behöver ingen hjälp på traven genom att låta dem gå skitiga! Bedömningsmässigt ska man vinna på att djuret är rent och välpresenterat. Det är inte rättvist att visa sin smutsiga teddy. Alla som äger, ställer ut och föder upp teddy vet att en skitig teddy känns och ser bättre ut än en ren, därför tävlar man inte på rättvisa villkor när man ställer ut ett skitigt djur. Domaren ska inte heller behöva utsättas för mina smutsiga teddies. Om vi jämför med andra marsvinsraser eller andra djurslag så skulle aldrig ett smutsigt djur premieras som t.ex en self White eller en Dvärgschnauzer i utställningsringen! När vi ställer ut våra marsvin så är det en rent exteriör bedömning och en skönhetstävling. Miss universum skulle aldrig fått sin titel med skit under naglarna och gamla motoroljefläckar på kroppen, eller?
Utställningsförberedelser
Ett viktigt moment i detta är att lära sin teddy att sitta korrekt. Teddyn ska precis som alla andra sitta med alla fötterna på plattan, rest nacke och indraget huvud. Träna din unge redan från ung ålder, det lönar sig i slutändan. Jag brukar börja sätta dem upp i handen när de är små och tränar sedan lite då och då på bänken hemma i marsvinsrummet. Den andra viktiga delen är naturligtvis pälsförberedelserna. Jag trimmar teddy under lång tid, allra bäst resultat blir det om jag trimmar lite varje vecka under de 3-4 sista veckorna före utställning. Lättast är det med dem jag ställer ut regelbundet, då hinner pälsen aldrig gro igen. Ska jag göra i ordning ett vuxet djur som inte ställts ut på länge börjar jag ca 4 veckor innan utställningen med att plocka av den rejält. Då kan jag nästan övertrimma den lite. Sedan kan jag trimma med jämna mellanrum på den. Då får jag behålla all päls men den blir aldrig ”för” lång. Det är också rimligare för mig och djuret att trimma lite då och då än att ta allt på en gång. Badar gör jag sällan längre än en vecka innan. Detta är något jag ändrat uppfattning i de sista åren. Förut badade jag kanske 2-3 veckor före utställning men nu håller de pälsar jag har för bad senare och jag vill presentera min teddy ren! Något man kan behöva göra på teddyna emellanåt är en ordentlig rengöring av öron och hanarnas talgkörtlar. Teddy har en förmåga att vaxa igen i öronen. Glöm heller inte att klippa klorna. Många gånger tror jag att vi rasdjursuppfödare har mycket att lära av petutställare vad det gäller förberedelser till utställning.
Att avla teddy
Jag har inte för avsikt att skriva så mycket om avel på teddy då det rent tekniskt inte är några större problem. Teddyn är i mina ögon en sund ras med god fertilitet och förhållandevis lätta födslar. Om jag jämför med alla de långhårskullar jag har så är det enorm skillnad. När jag väntar teddyungar så oroar jag mig sällan för att det ska gå tokigt medan med långhåren kan det vara alla bekymmer som att få dem dräktiga, långa förlossningar, förlossningspsykos, dålig digivning osv. Teddyhonorna är oftast lätta att få dräktiga, de föder ofta rimligt stora kullar, 2-4, och de är duktiga mammor. Det som däremot sker ofta är att ungarna tappar päls medan de diar, dels beror det på att de kryper under och tappar päls i ansiktet och dels beror det på att de får en del skorv som små. Tyvärr kan de ibland se ut som värst när det är dags att leverera dem vid ca 5 veckors ålder.
Avslut
Efter 20 år med teddy kan jag fortfarande känna att detta är en ras jag nog valt om jag varit nybörjare idag. Det är en trevlig framåt ras med många punkter att fortfarande utveckla. De är lätta att ha tillsammans och trevliga att hålla på med. Jag ska inte sticka under stol med att mitt intresse för teddy som ras varierat under dessa år, det har också varit svårt att hålla utvecklingen igång i min egen teddyavel under perioder då jag lagt ner mycket tid och energi på exempelvis alpacan men så är man tillbaka igen i teddyengagemanget. Även om det är en ras där det finns mycket att jobba med är det en ras jag varmt kan rekommendera den som just ska välja.
Jens Lindgren, Malaxis marsvin juni-06
Peruanen - världens näst bästa ras
Peruaner i England och i Sverige Peruanen som ras är mer än hundra år gammal, faktum är att det är den äldsta av våra långhårsraser. Peruanen är en genuin engelsk ras från början. I England är peruanen en av de mest framgångsrika raserna och tar flera stora Best in Show-titlar per år. Kvaliteten på engelska peruaner är fortfarande hög även om alla långhårsraser i England haft en tillbakagång de senaste åren. Vid tidigare besök av engelska marsvinsutställningar kunde man se klasser med över 10 individer i varje åldersklass. Idag är de ungefär lika många vid en specialutställning anordnad av Peruvian Cavy Club. I Sverige har peruanen alltid haft ett förhållandevis starkt fäste, för att nämna några uppfödare genom tiderna bör Lotta Bjerketorp (Soleiados), Marianne Johansson (Änglagårdens), Jonas Wiborg (Bix) och Sofia Dafgård (Occis) nämnas vid namn. Lotta gjorde mycket på sin tid för peruanen som ras, många av hennes djur har legat till grund för andras avel.
Min egen historia med peruaner började 1990 då jag var till England första gången och importerade alpacan till Sverige. Jag insåg snabbt att jag skulle behöva många peruaner för att få fason på alpacorna. Jag fick nöja mig med avkommor efter Lottas peruaner men hade ändå nytta av Lottas hjälp trots att hon slutat med marsvin. Lotta tryckte alltid på att det var viktigt att hålla sig med en hel linje rena peruaner. Detta grundade hon naturligtvis på att det då, två år efter texelns intåg i Sverige, inte fanns en enda ren vare sig coronet eller sheltie. 1992 importerade Lotta en mycket fin peruanhane till mig från min nu goda vän Julia White. Lotta var exalterad och jag likaså när de återvände från marsvinens förlovade land. Någon månad senare vann han BIS i Klippan under Eva Johnsson, han som sedermera hette Sch William Lucas. Denna hane finns bakom många av mina både alpacabärande och rena peruaner idag. Efter honom har det blivit många fler peruaner från Bristol och Julias besättning. En annan minnesvärd utställningssituation är den på Nordiska Mästerskapen i Danmark 1996 när min egenuppfödda peruanhona, NordM-96 BOY2-96 Sch Malaxis Orchid's Gran'child vann BIS under den engelska peruanspecialisten Melanie Mayoh och hennes man Bryan. Jag har aldrig riktigt kunnat skryta med en egen linje av peruaner då jag ständigt importerat nya. Jag har lagt ner mycket energi på alpacorna och då har det varit smidigt att använda en "färdig" linje peruaner.
Vad säger då standarden om denna ras? Jo, den ska vara av god typ och kroppsmässigt med bra längd runtom och en silkig, mjuk pälskvalitet med bra täthet. Två rosetter finns placerade på peruanens bakdel och det är dessa som gör att pälsen växer framåt och bildar lugg som skall täcka huvudet. Min personliga bild av den ideala peruanen är naturligtvis grundad på standarden men innehåller också mina egna åsikter om rasen.
Vad tittar jag själv på hos en peruan? Jo, kroppen skall vara så kort och kompakt som möjligt, jämnhög och jämntjock kan man säga, då faller pälsen bäst runtom kroppen. Öronen skall inte vara för små och höga då de förstör luggen, ögonen skall var stora och runda men är av underordnad betydelse. Peruaner har sällan problem med ögonen i förhållande till standarden. Utav pälspunkterna tycker jag personligen att längdpunkterna är de viktigaste, d v s luggen, skuldror och sidor samt släpet. Utan bra längd ingen snygg peruan, sedan kan den ha hur bra pälskvalitet och täthet som helst men det gör sig i alla fall inte. Mellan dessa längdpunkter är det också viktigt att de harmonierar med varandra. Peruanen skall inte se droppformad ut i utkammat skick utan så cirkelrund som möjligt. Luggen och frampartiet är det karaktäristiska hos en peruan och därför är det också viktigt att dessa punkter håller hög kvalitet.
Vill man avla rena peruaner tjänar det inget större syfte att para in något annat heller. Alpacabärande peruaner tenderar förvisso att bli bättre och bättre och visst kan man prova en sheltie någon gång, då de hjälper till att flytta upp rosetterna en bit på baken. Sheltieinslag ger tyvärr också ofta extrarosetter som inte är något att sträva efter. När så peruankullen är född är det dags att gå igenom dem för första gången. Med mycket vana och lång erfarenhet kan du göra dig en bild av hur pälsen kommer att bli senare. Men det du främst får titta på i det här läget är hur ungen ser ut i kropp, huvud och öron/ögon. Peruanen är en ras där du måste titta på dem med jämna mellanrum under uppväxten. Pälsen ändrar sig och tillväxten måste du hela tiden hålla under uppsikt. En femveckors peruanunge bör vara kort och kompakt med ett sött utseende i huvudet. Pälsen bör kännas rejäl och tät samt att den ska ha mycket päls runt omkring huvudet. Framifrån ser det nästan ut som en fyrkantig TV-skärm vid den åldern.
Vad det gäller bad så är det lagom att bada varje gång det behövs. Men att veta när det behövs är inte så lätt för den nye. Pälskvaliteten ska vara mjuk, silkig och elastisk och detta uppnår man om man håller pälsen rimligt ren. En bra tumregel är att det är alltid bättre med ett för rent djur än ett för skitigt. Du sliter dessutom mindre på pälsen genom att hålla den ren. Bada gärna djuret i ett bra schampo, ett bra men kanske dyrt schampo lönar sig i längden. Jag använder ibland balsam för att göra pälsen mer elastisk. Något som är av yttersta vikt vid bad är att alltid skölja noggrannare än vad du tror att du behöver. Det får aldrig finnas schampo eller balsamrester kvar i pälsen. Detta kan störa djuret och kanske leda till att den tuggar sig själv. Dessutom får badet aldrig den effekt du vill se om djuret inte sköljs helt rent. Pälsen blir dessutom fortare skitig.
Att föda upp och ställa ut peruaner är ett nöje, men det är inget lätt nöje. Peruanen är kanske den svåraste och mest krävande av alla raser att ställa ut, men när man står där på BIS-bordet en dag lovar jag att man känner att det var mödan värt. Skam den som ger sig.
Jens Lindgren, Malaxis marsvin
Alpacan - världens bästa ras
Rubriken är en aning barnslig men för mig helt sann. Jag är verkligen en alpacaälskare av stora mått. När jag första gången åkte till England 1990 tillsammans med Johanna Borgendahl för att importera teddy egentligen så besökte vi Northampton Town Show där Fred Holmes som också var vår engelska värd under en del av resan höll utställning i engelsk regi. Efter lite runttittande fastnade vi gång på gång vid de tre burar där det satt peruaner med lockar, eller texlar med lugg om man hellre vill se det så. De var verkligen iögonenfallande och vi, eller mest jag, var helt fast. Med oss hem från resan hade vi tre teddy, två alpacor, en texel och en peruan. Vad jag inte visste då var att alpacorna skulle bli så mycket mer för mig än vad teddyna blev. Visst finns det ättlingar än idag av de importerade teddysarna, men långhåren ligger till grund för min framgång som marsvinsuppfödare och till en känsla som jag aldrig haft för någon annan ras varken förr eller senare. Alpacan har den främsta platsen i mitt marsvinshjärta. Nu 11 år senare står både jag och alpacan någon helt annanstans än vad som var fallet då.
För att gå till botten med alpacans historia får man börja med Fred Holmes och Claire Whites idé om att göra en lockig sheltie. Detta gjordes utifrån rexar och shelties och efter 8 års arbete kunde texeln som ras presenteras 1987. När den fått fotfäste var det inte svårt att göra lockiga peruaner och coroneter också Jag vet inte när alpacan som ras presenterades på utställning första gången, men det torde inte varit långt efter texeln. De tre vi såg 1990 var från tre olika uppfödare. Till Sverige kom alltså alpacan tillsammans med undertecknad och Johanna. På något sätt känner jag mig som en förälder till de svenska alpacorna.
England är alpacans hemland men utvecklingen har inte varit densamma i de båda länderna. I Sverige har man jobbat metodiskt för att förbättra alpacan som ras medan utvecklingen gått långsammare i England. Många engelska domare har uttryckt när de dömt svenska alpacor att de aldrig dömt så bra djur någonsin, vilket är roligt att höra när man lagt ner mycket arbete på en ras. De tycker också ofta att det är synd att alpacan inte är fullgodkänd som ras i England. Där har de en guide-standard och tävlar fortfarande som Rare Varietys (jmfr med ostandardiserade eller udda raser). Importerar jag en alpaca från England idag är det bara för att få nytt blod till min besättning som jag inte kan hitta här hemma. I England hävdar sig alpacan bra bland de ovanliga raserna, det gör de. Tiden får utvisa hur de kommer stå sig i den vanliga konkurrensen. I Sverige vinner alpacorna otroligt mycket och hävdar sig utomordentligt bra i BIS-finalerna. Många är också de alpacor som finns med bland de mest vinstrika marsvinen någonsin i svensk marsvinshistoria.
Utvecklingen av alpacan som ras har varit mycket stimulerande och är det roligaste inom marsvinsuppfödning jag gjort. Att efter snart 11 år med rasen kunna titta tillbaka på foton av de första utställda i Sverige och jämföra detta med dagens kvalitet ger mig ett leende på läpparna. Att sedan alpacan är en otroligt trevlig och snygg ras gör inte leendet mindre. Mitt marsvinshjärta klappar hårt för denna underbara ras och jag tror aldrig att jag kommer att släppa dem.
Jens Lindgren, Malaxis marsvin
Långhårsskötsel i utställningsperspektiv
När det lilla långhåret har nått en ålder av 2,5-3 månader så är det dags att börja rulla. Jag brukar i samband med detta tillfälle passa på att bada en första gång. Rullen bör göras av en bit balsaträ och plastlakan som finns att köpa på hobbyaffärer respektive på apoteken. Plastlakansbitens bredd bör vara 3 gånger balsaträbitens som bör vara ca 5-6 cm bred. Längden kan variera. Titta gärna på en van långhårsutställares rullar om du har tillfälle.
Tiden från det att man satt sitt långhår i egen bur tills det att man börjar rulla bör ägnas åt daglig sitträning, ca 5-10 minuter. Då är det alltid lättare att sätta dit rullen första gången.
Att skriftligen beskriva hur man rullar är nästan omöjligt då det finns en uppsjö av olika tekniker och metoder. Men jag skall göra ett litet försök. Lägg balsaträbiten med det omslagna plastlakanet under det som skall rullas upp. Vik sedan in plastlakanet från båda håll och rulla eller vik nerifrån och upp. Fäst sedan med gummisnoddar runt balsaträbiten. Använd gärna två gummisnoddar i fall att den ena går av. Rulla sidorna behöver man inte göra förrän djuret närmar sig 5-6 månaders ålder, beroende på hur snabbt pälsen växer. Det kan variera från individ till individ.
Vad det gäller badning kan man generellt när det gäller långhår säga att de bör badas så sällan som möjligt. Dock skadar inte ett bad då och då, speciellt fetpälsade hanar kan behöva badas då och då. Långhåret bör inte badas för tätt inpå en utställning då de förlorar i täthet vid ett bad. De vinner å andra sidan i pälskvalitet på ett bad. Ca 2 veckor före utställningen kan rekommenderas, då hinner pälsen få tillbaka sin naturliga spänst och täthet.
Slutligen kan man säga att man inte bör kamma och borsta sitt långhår för ofta, då det sliter mer på pälsen än gör nytta. En gång om dagen bör räcka. Använd alltid plastkam och en borste med naturlig borst.
Jag tänkte avsluta denna artikel med ett av Lotta Bjerketorps citat "Ett bortkammat hårstrå är förlorat för alltid". Det är en mycket tänkvärd kommentar om man sysslar med utställningslånghår.
Tittler
BIR-R = Best i rasen nr 2 eller reserve
BIR-JR = Best i rasen junior
BIR-RJ = Best i rasen junior nr 2 eller reserve
BIS = Best in show
BIS 2 = Best in show nr 2
BIS Jr = Best in show junior
BIS Jr 2 = Best in show junior 2
NV = Norsk Vinner
NjrV = Norsk Junior Vinner
BIR-09 = Best i rasen totalt 2009
BOY 09 = Årets beste rasemarsvin 2009
BOY2 -09 = Årets beste rasemarsvin nr 2 2009
NCH = Norsk Champion
NklCh = Norsk klippet champion
SCH = Svensk Champion
DKCH = Dansk Champion
DKklCh = Dansk klippet champion
